Orubblig

Vaknade i morse och kände att NU måste jag ta tag i mig själv, ringde några samtal till bemanningen och aktiverade mitt vikariebankskonto, ringde också till södralångg där jag brukar jobba men de hade inget till mig så jag satte in att jag kan jobba heela februari både natt och dag med bemanningen. Puh.. jättejobbigt att vara på olika ställen ju eftersom man inte kan hälften där. Ska jobba 7.30 till 11.30 på Västra fäladens hemvård imorgon och det blir säkert lyckat när mitt lokalsinne är obefintligt.
         Igår var vi på kalas hemma hos Fredriks dotter Moa, trodde det skulle bli lite obekvämt sådär eftersom man aldrig träffat människorna där men det var faktiskt riktigt trevligt och Ellen ville inte gå ifrån Moa. Hon tyckte att hon skulle följa med oss hem, men jag lyckades undvika en hysteriskt arg flicka genom att säga att Moa skulle komma och hälsa på oss i veckan.
         Ska försöka vika resten av tvätthögen som bara har växt den senaste veckan och sen blir det nog bara middag med mina älsklingar och mys i soffan ikväll. /c

Vaknade i morse, hur pigg som helst och det kändes som "vadå maratonlopp, det är väl ingenting" och nu två timmar senare så hade jag helst bara velat krypa ner i sängen igen. 
        Men ska ta tag i mig själv nu, ta en dusch och ta på mig lite myskläder och sen tänkte jag att jag skulle hinna med en runda till Hanna och titta på hennes "nya" lägenhet vilken jag inte har varit i ännu även om det känns som att hon har bott där i en evighet nu. 
        Senare idag är det tänkt att Fredrik ska hämta sin flicka på dagis och så tänkte vi baka en tårta till henne eftersom hon fyllde fem år igår. Ellen tycker det är lite jobbigt att Moa ska få presenter och inte hon, precis som barn alltid gör.
        Men Ellen ska ju få en en väldigt speciell födelsedagspresent i år :) En liten lillebror eller lillasyster. Tre månader kvar och nu börjar det kännas lite tyngre. På dagarna är det hyfsat lugnt men på nätterna som är fyllda med x antal toabesök från min sida så är det inte lätt att resa sig ur sängen. Höften knakar så att man tror att man går av på mitten snart, och att förflytta sig från sängen in till toa känns som nämnt ovan, ett maratonlopp. Men den som väntar på något gott. /c